tisdag 9 juni 2009

Vi körde att fel på hemvägen också förstås men felkörningen var av enklare karaktär. Jag blev fruktansvärt kissnödig men Ivar vågade inte låta mig stanna ifall någon polis skulle se oss. Till slut tog jag prompt befälet över situationen och körde in på en skogsväg och gjorde det ändå. Han satt kvar i bilen under tiden men när jag kom tillbaka slank han att iväg han också...

När vi skulle över George Washinton bridge igen hade vi ju givetvis hamnat mitt i rusningstrafiken. Fredag eftermiddag, mellan klockan 4 och 5, Manhattan...

Jag tog en bild genom rutan men den säger egentligen ingenting. Bedömmer att det var 6 körfält i vardera riktning och trafiken gick över bron i två våningar. Väl över på andra sidan skulle de 6 körfälten snörpas ihop till 3 eller 4. Då gällde det att inte vara blyg utan att våga sticka in framskärmen i minsta lucka. Jag blev givetvis kissnödig igen men här gick det inte att lösa. Önskade ett ögonblick att jag hade haft en slangklämma i bilen.

Jag tror att det tog lika lång tid i rusningstrafiken som hela den övriga resan på landsvägen gjorde.

Det var en otrolig befrielse att få lämna tillbaka hyrbilen och låna firmans toa kan jag ju meddela. Jag åkte sedan raka vägen hem med taxi (det spöregnade) för att få sätta mig i lugn och ro och lösa upp min spända kropp med en hoper iskalla Budweiser...

Inga kommentarer: