Nedan följer bloggen om Woodstockresan. För att få bäst behållning föreslår jag att läsaren bläddrar ner till det första inlägget för att på så sätt uppleva turen i kronologisk ordning.

Jag kommer inte att göra fler inlägg i denna blogg. Den fungerar bara som en "sidovagn" till den ordinarie. Det kommer att dyka upp fler "sidovagnar" till den ordinarie bloggen vad det lider...

Vi körde att fel på hemvägen också förstås men felkörningen var av enklare karaktär. Jag blev fruktansvärt kissnödig men Ivar vågade inte låta mig stanna ifall någon polis skulle se oss. Till slut tog jag prompt befälet över situationen och körde in på en skogsväg och gjorde det ändå. Han satt kvar i bilen under tiden men när jag kom tillbaka slank han att iväg han också...

När vi skulle över George Washinton bridge igen hade vi ju givetvis hamnat mitt i rusningstrafiken. Fredag eftermiddag, mellan klockan 4 och 5, Manhattan...

Jag tog en bild genom rutan men den säger egentligen ingenting. Bedömmer att det var 6 körfält i vardera riktning och trafiken gick över bron i två våningar. Väl över på andra sidan skulle de 6 körfälten snörpas ihop till 3 eller 4. Då gällde det att inte vara blyg utan att våga sticka in framskärmen i minsta lucka. Jag blev givetvis kissnödig igen men här gick det inte att lösa. Önskade ett ögonblick att jag hade haft en slangklämma i bilen.

Jag tror att det tog lika lång tid i rusningstrafiken som hela den övriga resan på landsvägen gjorde.

Det var en otrolig befrielse att få lämna tillbaka hyrbilen och låna firmans toa kan jag ju meddela. Jag åkte sedan raka vägen hem med taxi (det spöregnade) för att få sätta mig i lugn och ro och lösa upp min spända kropp med en hoper iskalla Budweiser...

Väl på platsen för scenen kändes det att man var på historisk mark.

Här står jag där scenen var och tar kort bakåt. Ladan i mitten fanns även -69 men var då röd. På planen till vänster om ladan, landade de helikoptrar som flög in artisterna. Alla vägar var ju igenkorkade så det gick inte att ta sig dit på annat sätt.
Denna bild är tagen upp mot grässlänten där åskådarna satt. Man tror att över 400 000 människor var där.
Här mår jag bra!
Och här mår jag ännu bättre! Jag ligger mitt i grässlänten och tittar ner mot scenen så som någon annan gjort före mig. Så här i efterhand är nog det här den mest minnesvärda grejen på hela resan. Att få ligga där en stund i gräset och försöka föreställa sig hur det en gång var på just den kvadratmetern.
Utsikt från toppen av kullen.

Efter vår utomhustitt gick vi in på muséet men där fick man förstås inte fotografera. Jag köpte också någon t-shirt i muséeshoppen innan vi åkte mot Manhattan igen. Nu har dom ju miles i USA men jag uppskattar att det var ca 10 mil till Bethel.

Vid hyrbilen innan hemfärd.

Vi fortsatte någon kilometer till och tog av åt höger på "Hurd road" och efter ett par hundra meter var vi framme. En stor anläggning har på senare år byggts på toppen av kullen där den ursprungliga festivalen hölls. Anläggningen består av museum och en ny utomhusscen där moderna artister uppträder. Man har gjort en "grej" av att det var här det hände -69 och man har gjort det väldigt bra tycker jag.

http://www.bethelwoodscenter.org/

Där fanns också parkering förstås och där ställde vi bilen. Eftersom det var uppehåll i regnandet just när vi kom fram beslöt vi oss för att titta utomhus först. Vi gick ner till minnesmonumentet.

Vid minnesmonumentet träffade vi Duke. Duke var där -69 och är kvar än. Han är numera anställd av muséet och pratar gärna med besökare om hur det var när det begav sig. Han visade ett flygfoto från -69 och pekade ut var saker och ting fanns då, så som helikopterlandningsplatser, sjukvårdstält osv.
Jag och Duke. Den ursprungliga scenen -69 stod där grusplanen skymtas till vänster i bild.

Ivar, jag och Duke.

Ivar och jag fortsatte ner till platsen där scenen stod -69.

Detta var dagen i Woodstock. Ivar och jag möttes vid Enterprise biluthyrning mellan 6:th och 7:th Av, W 24 St, kl 7 på morgonen denna fredag. Jag hade köpt en vägkarta så vi skulle kunna ha glädje av denna på vår tur. Jag var något nervös för hur det skulle bli att köra bil på Manhattan och Ivar skulle inte bli särskilt behjälplig. Han har inget körkort och ingen som helst vana att färdas i biltraffik. Däremot är han en hejare på tunnelbanan.

Vi satte av mot staden Bethel och åkte norrut över George Washington bridge till New Jersey-sidan. Ivar hade som tur var dragit ut en vägbeskrivning från Google maps. Vi körde ändå fel förstås och hamnade i ett industriområde någonstans. Vi gick in på en verkstad och fick hjälp av en oljig mekaniker. När vi körde efter hans beskrivning kom vi rätt igen på en gång.
Här närmar vi oss staden där allting hände för 40 år sedan.

Vi stannade i staden Bethel och käkade innan vi försiktigt närmade oss själva "siten" som ligger ett par kilometer nord-väst om stadskärnan. En bild av en klassisk plats innan man kommer fram som tål att jämföras med denna...